Rough walls and soft silk..

Vi skall tapetsera i vårt vardagsrum och därmed har jag dragit bort tapeter. När alla tapeterna var borta har det liksom infunnit sig en "rough" känsla i vårt vardagsrum som jag gillar. Det är nästan så att det skulle kunna få vara så här ett tag..
Sedan bröllopet för många år sedan har min brudklänning stått framme, upphängd på en gammal provdocka som jag fått av svärmor. Jag har liksom inte velat ta ned den och nu när jag såg den mot den råa väggen fick jag nästan  lite 1700-tals vibbar. Det kanske är att förhäva sig lite, men jag tror att ni förstår vad jag menar.

Själva klänningen är sydd i det mjukaste siden som gick att få tag i och det beställdes från Simbra Siden i Järna. När jag hämtade ut tyget på Posten var det ett pyttelitet paket och det kostade då för den tiden hutlösa 2000:-.Postkassörskan tittade undrande på min lilla försändelse och skakade på huvudet och undrade hur ett sådant litet paket kunde vara så dyrt.
Tillklippningen av klänningen hjälpte svärmor mig med och det var ett näst intill omöjligt uppdrag, för så fort man rörde sig, så flyttade tyget på sig.
Ärmarna är en av de få saker jag i min sömnadsbana har konstruerat sjäv och då efter en förlaga i form av en bild i ett bröllopsmagasin.
Min vana trogen blev klänningen klar endast ett par dagar innan den där lyckliga, regniga dagen i juli för så många år sedan..